Välkommen till Bleck o Plåtslagerimuseet i Gamla Linköping. Vi har öppet helgfria vardagar 10-14. Avsikten med museet är att visa hur ett hantverk bedrevs i äldre tid och åskådliggöra det hantverkskunnande som kännetecknat plåtslageriyrket genom alla tider. Vi har ett flertal tillverkade plåtarbeten till försäljning i vår butik men utför också plåtarbeten på beställning.

Välkommen till Bleck & Plåtslagerimuseet 
i Gamla Linköping
 

 Vi har öppet helgfria vardagar 10.00-14.00.

 

Bleck och Plåtslagerimuseet Gamla Linköping

Museet Vi har öppet Hitta hit Om oss Kontakt Vi tillverkar & säljer Maskiner & Arbetsredskap Bli medlem Bemanna museet Vindsloken Tipsa om vår hemsida! Blandat Champis Femtio år som plåtslagare Om Otto Schröder Länkar Gamla Linköping

Om Otto Schröder

DEN OLYCKLIGE PLÅTSLAGAREN I ENSTA

(ur Grödinge Hembygdsförenings skrifter. Hans E. Sköld,
utgiven av Stig Geber, Uttran)

Den 1 maj 1737 begravdes i Grödinge, Otto Schröder från Ensta. Enligt dödsnotisen var han född i Närke, Täby socken och Trinskullen (=Tredingskullen). Han var 87 år gammal, d v s född omkring 1650.


Han liv hade varit full av vedermödor och olyckor. Men det är först i trettiofemårsåldern som han uppträder i historien. Vad som hänt dessförinnan vet vi inte mycket om.
Den 2 mars 1687 inkommer plåtslagaren Mäster Otto Schröder till handelskollegiet i Stockholm och erlägger där burskapspenningar. Tvärtemot dödsnotisen anges han i kollegiet protokoll vara 
" Barnafödder i Phatzbroo", en ort som inte kunnat identifierats. Man kan gissa på Fellingsbro, men det har inte gått att återfinna honom där. Inte heller har han spårats i Täby eller i tänkbara socknar däromkring.

När Schröder erlade sina burskapspenningar, har han tydligen haft ett förflutet som harneskmakare under Kungliga Rustkammaren. Undersökning pågår härom, men har inte gett något ännu.

Någon gång efter 1683 har han gift sig med den redan då till åren komna Karin Regge(rt)sdotter. Hon bör ha varit född omkring 1624 och alltså drygt 25 år äldre än Schröder. I sextioårsåldern hade hon blivit änka för tredje gången. Schröders föregångare var plåtslagare Olof Andersson Lingh, som dog 1683.

Genom äktenskapet och "konservering" av änkan övertog förmodligen Schröder sin företrädares plåtslageriverkstad och rörelse. Denna var i "Enn gård uti Södra Förstaden och Stadzens grund uppå Lilla Badstugugatan belägen". Vid förste maken Olof Olofssons frånfälle 1676 var den "fuller värderad" till 800 daler. Detta värde hade gården även vid den tredje makens död 1683.

Plåtslagare och harneskmakaren Otto Schröder finns upptagen i legohjonslängerna 1687, 1688 och 1690. Han var då skriven i Södermalm västra kvarter. Några personuppgifter finns det inte.

Till sin hjälp i sitt arbete hade Schröder 1694 Olof Olofsson som lärling. Han var då 18 år och född i Karin Reggertsdotters första gifte. Inga ytterligare barn tycks ha funnits i de senare äktenskapen. en annan styvson låter Schröder begrava på Maria kyrkogård i Stockholm den 18 april 1692.

Så här långt är kanske allt frid och någorlunda ro i det omaka äktenskapet. Men molnen börjar att hopas.

Mor Karin förefaller att ha råkat ut för sjukdom eller annan svaghet på sin ålders höst. I varje fall försvinner hon ur den äktenskapliga bilden. Från ingenstans träder i stället någon gång 1692-1693 in på scenen den unga Brita Nilsdotter, enligt sin dödsnotis var hon född 1672. Möjligen kom hon från Grödinge.

Otto Schröder börjar alltmer tillbringa sin tid med henne på Ensta, - hans anknytning dit är i övrigt oklar - även om han ännu den 25 september 1695 i ett mål om olovligt skogshygge kallas "kopparslagaren i Stockholm mäster Otto Schröder".

Det gick som det brukade på den tiden. Svartlösa Härads dombok upplyser den 26 september 1694:

"Ställdes inför rätten Plåtslagaren Otto Schröder, gift man, men hans hustru om sina 70 år gammal, vilken plåtslagaren av Länsmannen Lars Johansson Mörk nu anklagas, för det att han skall hava drivit hor, här ute på landet å dess skattegård Ensta med sin legepiga Brita Nilsdotter, ogift och löskona, vilken gärning han själv tillstod ock för den skull efter Kungliga Straffordningen de anno 1693 sakfälldes till 80 daler Smt, eller där han dem ej förmår utgiva pliktar med 6 gatulopp samt i förmåga av den 4:de § uti 9: kapitlet Kyrkoordningen stå 3:ne söndagar efter varandra på pliktebänken, skall ock konan Brita som nu berättas ligga i barnsäng, vid nästa ting framhavas för rätten att undfå sitt brott laga dom och plikt".

Enligt saköreslängden erlades böterna.

Brita Nilsdotter föder sitt barn, som den 29 september 1694 blir döpt till Otto Ottosson efter sin far. Det avlider 1710 och begravs i december samma år. År 1694, den 29 december, avlider också hustrun Karin Reggertsdotter. Den 8 januari 1695 låter Otto Schröder begrava henne på Maria kyrkogård.

Vägen borde nu ligga fri för Otto Schröder och hans Brita Nilsdotter. Men myndigheterna, särskilt de kyrkliga, i 1690-talets Sverige hade andra och benhårda kriterier. Den 18 februari 1695 döms även Brita Nilsdotter för sin svåra synd. Otto ställer som alltid, upp för henne och företräder henne som är frånvarande på grund av sjukdom. Han lovar betala hennes böter, vilket enligt saköreslängden också sker. Otto nämns fortfarande som gift, trots att hustrun ju har avlidit.

Det hela fortsätter. I Svartlösa härads renoverade dödböcker kan man, under sommartinget 1699, paragraf 40, läsa följande:

"Kronones länsman Lars Mörk föreställde plåtslagare Otto Schröder vilken ej allenast i sin hustrus livstid gjorde enkelt hor med konan Brita Nilsdotter för vilket han redat pliktat utan ock sedemera efter hustruns död avlat tvenne barn med henne, havandes det sista nästlindne månad blivit fött. Plåtslagaren jämte konan inställde sig bekännandes sina brott samt uppvisades honom Kongl Maj:ts nådiga resolution av den 23 juli 1698 varuti Hans Majestät nådigast förskonar honom för dubbla böterna och tillåter att allenast erlägga enkla böter. Sakfälldes för den skull Otto Schröder för den första gången han hävdat konan efter sin hustrus död till enkla böter med 10 daler Smt, och som den andra gången även avlat barn med henne under högst bemälde Kongl Maj:ts nådiga resolution ej kan förstås alldenstund det målet icke varit hos hans Kongl Maj:t angivet, eftersom han den tiden högstbemälte utföll nyligen befinnes ånyo hava besovit konan så att det intet annat kan anses än som tredje gången begången lägersmål. Ty sakfälltes han ock därföre efter Kongl Maj:ts Resolution av den 13 juli 1696 och 5 feburari 1697 till 200 daler Smt böter. Och såsom konan under Kongl Maj:ts nådiga eftergift ej är begripen, ty sakfälltes hon efter berörda första lägesmål efter Otto Schröders hustrus död till 10 daler Smt och för denna sista gången som således varit tredje resan sammaledes till 200 daler Smt, skolades de bägge undergå kyrkoplikt".

Enligt saköreslängden pliktades båda "med kroppen".

Den 14 oktober 1701 är det åter dags för Kronones nitiske länsman. Otto Schröder och Brita Nilsdotter döms för fjärde resans lägermål till vardera 3 veckors fängelse på vatten och bröd. Brita förvisades också ur häradet med omedelbar verkan.

Men både Otto och Brita var tydligen välsedda i Grödinge. Det kan noteras, att inget av de barn som föds i förbindelsen antecknas som "oäkta" i kyrkoböckerna. Till yttermera visso är "Pastoris hustru" själv dopvittne den 21 juni 1696, då det andra barnet , Anna Ottosdotter blir döpt. Hela socknen ställer upp för paret i en intercession den 16 december till Kongl Maj:t

"Stormäktigste Allernådigste Konung Inför Eders Kongl Maj:ts fötter i djupaste underåniga ödmjukhet bönfaller vi samtliga Eders Kongl Maj:ts tropliktigast undersåtar och allmoge i Grödinge församling och Södermanland, för plåtslagare Otto Schröder, fordom under Kongl Rustkammaren i Stockholm, vilket för några år sedan, har haft lägersmål med en kvinnperson Brita Nilsdotter benämnd, och emedans hans till åren komna hustru levde, avlade med bemälta kvinna ett barn, men efter hustruns död åter igen hävdat henne och ånyo avlat tillsammans fyra barn, av vilka tre är piltebarn, för vilka gärningar de hava pliktat så ecclesiastice som politice, dock har han alltid varit i den förhoppningen, att få äkta henne tillika med sina små barn. Men nu sista gången de voro inför lag ock rätta, blev hon dömd att skiljas ock driva ifrån honom, det ock så skedde, för vilken orsaks skull nu dessa fattiga små barnen som sagt, äro både fader och moderlösa, samt ock äro sjuka, kunna snart i vanskötsel förgångna bliva. Allt för den skull fly vi till Eders Kongl Maj:ts höga nåde i djupaste ödmjukhet bedjande, att dessa berörda personer, som så ...akliga varit, kunde med varann förmedelst hög Kongl Nåde, få bygga äktenskap, för deras fattiga barns skull, som eljest hava ingen sig att tillita. Den stora elände som vi sett uppå dessa personer hava varit ock mer till exempel, att taga oss tillvara för sådan ogärning, än till någon förargelse, därföre vi så mycket mera understå oss, att inför Eders Kongl Maj:ts Nådetron fälla för dessa syndare en underdånig förbön. Vi avvaktar här utinnan av Eders Kongl Maj:t en nådig Resolution ock bönhörelse ock förbliva Eders Kongl Maj:ts Allerunderdånigaste Tropliktigaste ock Undersåtar på samtliga Grödinge allmoges vägnar

Också barnen intercederar samtidigt:

Vi arma olyckliga ... Barn på Jorden, bedja för Jesu Christi skuld, det Eders Kongl Maj:t ville av Nåder förbarma sig över oss, ock Förunna det vi måtte få behålla vår fader ock moder, att de som oss hit till världen fött hava, icke måtte åtskiljas utan att få fullborda det äktenskap, som de för så många år sinsemellan slutit, Gud som hörer de menlösa barns böner ock bittra tårar, varder Eders Kongl Maj:ts för nu sådan Nåd oss oskyldiga barn vederfaras, som intet vårda för våra föräldrars misshandel, ... bekröna, varom vi allt fragment ... som intill vår dödsstund intet mindre med vördnad än djupaste underdånighet leva. Eders Kongl Maj:ts Allerunderdånigaste ock samtlige Plåtslagaren Otto Jöranssons olycklige barn"

Det behöver väl knappast sägas att barnen själva inte har kunnat författa denna text. Den äldsta av dem var nätt och jämt åtta år gammal. Språket tyder också på att det snarast var någon gammal nämndeman som hade skrivit denna inlaga.

Vi har hunnit till år 1703. Kronolänsmannen heter nu Detlef Meurk - det framgår inte i vilken släktrelation han står till sin föregångare Lars Johansson Mörk. I alla fall fortsätter han aktionerna mot Otto Schröder och föredrar i Svartlösa härads tingsrätt (dombok 1703, ärende 62) "hurusom plåtslagaren Otto Schröder nu för femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter.

Häradsrätten kommer i stort beråd. Det är en unik situation man har råkat i, eftersom det inte finns något stadgande i lag gällande "den som för femte gången sig förbrutit med lönskaläge". Rätten finner dock att Otto "gjort sig livsstraffet värd", men ärendet hänskjuts till Svea hovrätt. Den 27 juni 1703 resolverades där följande "Criminalsak":

En rannsakning och dom ifrån Svartlösa härad av den 18 juni 1703 över plåtslagare Otto Schröder" vilken femte gången haft olovligt umgänge med konan Brita Nilsdotter, för vilket denne plåtslagare fyra gånger tillförene haver pliktat, första gången medan hans hustru levde, för enkelt hor, och tre gånger för lönskaläge, under vilka lägersmål, Brita Nilsdotter fött 6 barn, varav 5 lever, samt såväl han, som konan 4:de gången den 14 oktober 1701 blivit dömda, och efter Stadgan av den 13 juli 1696 pliktat vardera med 3 veckors fängelse på vatten och bröd, samt konan dessutom blivit förvist häradet, som strax exekverades, men sådant oaktat, har konan Brita Nilsdotter kommit plåtslagaren på Ensta gård Grödinge socken, där han var boendes, att se huru det skulle stå till med hennes barn, då han igen haft olovligt umgänge med henne, och rått henne med barn, det hon fött den 15 sistlidne Maj, anhållande denne Otto Schröder, att få äga denna så ofta belägrade kona, till vilken ända hand den 16 December 1702 skall förmått för sig här om hela socknens underdånigaste intercession hos Hans Kongl Maj:t, men Brita Nilsdotter har hållit sig undan och icke kunnat igenfinnas.

Häradsrätten har stannat i följande beslut:

-att ehuruväl båda i avseende till det Otto Schröder femte gången sig således försyndat som att han med den bedrivit, vilken han vetat för sitt brott pliktat som ock varit förvist härandet, Tingsrätten finner berörda plåtslagare gjort sig livsstraffet värd, så har Rätten dock så mycket mindre fördristat sig häruti definitive utlåta, som där på ingen lag eller förordning finnes. Brita Nilsdotter skall efterlås och till rätta ställas.

Såsom ingen domare har makt förklara någon till dödsstraffet skyldig för andra missgärningar, än de, som Kol Maj:t Lag och Stadgar med dödsstraffet belagt. Och Kongl Maj:ts förordning av den 22 Maj 1694 icke heller uttryckt med vad plikt den bör beläggas, som sig för femte resan med lönskaläge förser, alltså kan Kongl Rätten icke bifalla Häradsrättens betänkande i detta mål, utan till Hans Maj:t eget nådiga gottfinnande hemställa med vad denne Otto Schröder bör beläggas, lemnandes i lika underdånighet till Hans Kongl Maj:ts höga nåd vad församlingens underdånigaste intercession för honom må värka.

Vidi Daniel Forelius

Det är inte bara häradsrätten som har svårt att fatta ett avgörande beslut. Också Svea hovrätt skjuter ärendet ifrån sig och underställer det Kungl Maj:t redan samma dag som resolutionen, d v s den 27 juni 1703.

Målet överprövas av Kungl Maj:t i dess Justitierevision, som i utslag den 21 augusti 1703 resolverade:
-att Otto Schröder för det nu femte gången begångna lägersmål med Brita Nilsdotter pliktar med fem gatulopp.

Straffet får, i beaktande av omständigheterna, anses som mycket milt. Man får en känsla av att både hovrätten och justitierevisionen sökt mildast möjliga utväg. Att helt underlåta bestraffning torde med rådande moralregler ha varit helt uteslutet.

Intercessionerna från barnen och Grödinge allmoge om tillstånd för Otto att äntligen få gifta sig med Brita - efter ett horsbrott kunde parterna normalt inte ingå äktenskap med varandra - behandlades i justitiervisionen den 7 oktober 1703. Något beslut har inte kunnat återfinnas. Tydligen gick det dock i för Schröder positiv riktning. Mäster Otto i Ensta lämnar nämligen vigselpengar till Grödinge kyrka 22 söndagen efter Trefaldighet (= 25 oktober) 1703.

Men barnen måste ha farit mycket illa under den tid då allt detta har tilldragit sig. Samtidigt har av allt att döma familjens ekonomi helt förstörts. Otto och Brita fick under åren 1694 - 1707 åtta barn. Av dessa barn var det bara ett barn som uppnådde vuxen ålder. Det var det näst äldsta barnet, dottern Anna Ottosdotter född 1696 och död 16/12 1775. Anna gifter sig med nämndeman Jöns Ersson. Även detta par hade åtta barn, varav sex barn nådde vuxen ålder. (Och efter ett av dessa syskon kommer mina anor från).

Otto Schröder och Brita Nilsdotter måste ha haft mycket goda fysiska och psykiska förutsättningar för att klara av allt vad som hände dem. Trots alla vedervärdigheten beskärdes dem ett relativt långt liv. Om deras öden efter 1712, då sonen Nils avlider, har i varje fall hittills inga anteckningar påträffats. Det innebär, får man hoppas, att inga nya svårigheter tillstötte och att detta hårt prövade par, fridfullt fick njuta sina sista år tillsammans.

Otto avlider år 1737 och begravs den 1 maj. Brita överlever honom som änka i 10 år. I januari 1747 insjuknar hon av "håll och sting samt blodstörtning" och avlider natten mellan den 9 och 10 feburari 75 år gammal. Hon begrovs i Grödinge den 22 februari 1747.

Hans E. Sköld skriver dessa ord.

Författare står i stor tacksamhetsskuld till Gunilla Lundberg-Enström vid Landsarkivet i Uppsala som började undersöka fallet Otto Schröder och andra anknytningar till Grödinge, Barbro Lind-Fehmers vid statsarkivet i Stockholm, som spårade honom och hans verksamhet där, och sist men inte minst Anders Larsson, nu i Lund som letat fram och transkriberat huvuddelen av domstolsakterna.


  Från september 2013 till siste juni 2018
  har 56960 besök gjorts på vår hemsida!